📕 FADER, SON OCH ANDE – Jesus, vår Herre och broder

36 O Kriste, oss benåda

Psalmen inleds som en bön till Kristus om nåden (benåda tolkas här som ge oss nåd) att vi genom tron ska få del av hans ljus och sanning liksom av hans kärlek. I form av ett samtal med Kristus förklaras i andra versen att Fadern överlåtit allt åt Kristus för att han ska förena oss alla med ”trons och fridens band” och för att vi ska få ärva Guds rike. I nästa vers nämns uppdraget Fadern gett Kristus: att Kristus bevarar dem han fått av Fadern. Versen slutar med en bön att jag skall få tillhöra Kristus ”i tid och evighet”.

Texten skrevs 1524 av Elisabet Cruciger/Kreuziger (1505–1535), den evangeliska kyrkans första kvinnliga psalmförfattare som ingick i kretsen kring Martin Luther. Detta är hennes mest kända psalm, ursprungligen med fem verser och med jultema. Originalets första vers inleds ”Herr Christ, der einig Gottes Sohn”. Den översattes 1536, troligen av Olavus Petri (1493–1552), svensk reformator, präst, författare och över­sättare, och togs in i ”Svenske songer eller visor” detta år. Denna översättning inleds ”Christus then rätte Herren Guds Son i ewighet” och inleds på samma sätt i 1695 års psalmbok, ps 119, under rubriken Om Christi Mandoms anammelse (ungefär Om Kristi människoblivande), en av tre psalmer mellan advents- och julpsalmerna. Texten bearbetades 1816 av Johan Åström (1767–1844), teol dr, präst och psalmförfattare som deltog i psalmboksarbete inför 1819 års psalmbok. I 1819 års psalmbok fick psalmen inledningen ”Förlossningen är vunnen”. Den placerades på avdel­ningen ”Jesu kärleks uppenbarelse i mänskligheten/Jesu anträde till sitt medlarkall”. Psalmen ingår i 1937 års psalmbok med samma inledning men bland julpsalmerna. I 1986 års psalmbok ingår tre verser; vers 1, 2 och 5 har strukits, och därmed inleds psalmen nu ”O Kriste, oss benåda”.

I psalm 350 i Den svenska psalmboken 1986 ingår en översättning av hela originalet med inledning ”Vår Herre Krist var Sonen”, en nytolkning utförd 1978 av Olov Hartman (1906–1982), präst, för­fattare, expert i 1969 års psalm­kom­­mitté och teol hedersdoktor.  

Melodin finns belagd i två tyska sångsamlingar från 1524. Ursprunget kan vara äldre, enligt Psalmer och Sånger från 1400-talet.
Tonart F-dur, taktart ₵, tonomfång d’–c’’
Samma melodi som 150 Du segern oss förkunnar

Bibelreferenser:
Psalt 36:10 Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.
Joh 3:35–36 [Johannes sade:] ”Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv.”
Joh 6:39 [Jesus sade:] ”Detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen.”
Joh 13:3 Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud.
Joh 18:9 [Jesus sade:] ”Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad.”
Ef 4:3 Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.
(Textere ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet)

Psalmvalsförslag för
11 söndagen efter trefaldighet

Uppgifter hämtade bland annat ur:
Oscar Lövgren, Psalm- och sånglexikon. 1964 spalt 203
John Ronnås, Våra gemensamma psalmer. 1990 s. 33f
Svenska Akademiens ordbok SAOB.se anamma, punkt 5b Christi födelse och mandoms anammelse

Läs vidare:
Psalmernas väg. Per Olof Nisser – Inger Selander – Hans Bernskiöld. 2014–2019
Band 1 s. 124–127, Inger Selander, textkommentar, och Hans Bernskiöld, musikkommentar.

Tilläggsinformation:
Psalmen ingår i tolv föregående samfundsböcker enligt
Inger Selander, Index över den kristna församlingssången i Sverige. 1979 s. 53 Förlossningen är vunnen, vers 3 (Den svenska psalmboken 1937:50)
Psalmen ingår även i den ekumeniska sångboken Gemenskap (1945) 23 vers 3.